Tear of the plastic

Jag fick ett ryck för någon timme sedan och började lyssna på Ryan Key blir intervjuad på ap podcast från 2007. Ryan pratar om när han var 16-17 år och gick till skivaffären för att köpa en skiva. När han sen kom hem slet han av plasten och satte skivan i stereon samtidigt som han läste alla texter i bookleten och lyssnade på de nya låtarna för första gången. Idag funkar det inte så, men jag gör så. Jag älskar att slita av plasten och först läsa bandets tack innan jag lyssnar på skivan och läser texterna. Det är något av det bästa jag vet. Visst jag har bara 50 album men jag är väldigt stolt över dem. De är mina käraste ägodelar.
Ibland önskar jag att jag var 16,17,18 i början av 2000-talet när alla de band jag idag älskar och avgudar växte fram och tog plats på tex MTV och liknande. De dagarna är förbi och det gör mig lite ledsen att jag inte fick uppleva det. Jag menar, när Yellowcards första skiva kom ut hade jag precis börjat på mellanstadiet och brydde mig inte ett skvatt som musik. Lyssnade jag på något så var det boybands. Men jag får leva med att jag är en utav de få ungdomar som köper skivor och sätter dem i en hylla på mitt rum idag. Saker och ting förändras ibland till det bättre, men jag tycker verkligen inte om att skivaffärerna dör ut de är så mysiga. För övrigt så har jag en liten dröm om att äga en liten men framgångsrik skivaffär i England någon gång i framtiden. Det hade varit så jag.
//Juuuss

Kommentarer
Postat av: beatrice

Ofta jag blev tårögd när jag läste detta...

2011-06-14 @ 00:54:17
URL: http://seperis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0