Vet inte vad jag ska skriva...

Tänkte att jag skulle meddela att jag lever och så. Idag är det två år sedan jag, Hanna och syrran såg Yellowcard på Vega i Köpenhamn. Det var en fin dag det.

Nu sitter jag i köket och har precis målat naglarna. US Open började idag så jag är nöjd, det är dags att vända på dygnet igen. Eller snarare knappt sova något alls. Men så är det. Sleep is for the weak. Tyvärr så börjar skolan igen nästa vecka så jag kan inte vara uppe hur länge som helst då. Måste vara vaken på föreläsningarna, politik är seriösa grejer. Det är helt absurt att jag ska läsa en kurs i politik, jag kan ingenting om politik och det har aldrig intresserat mig. Men man ska ju rösta nästa år så man kanske ska sätta in sig lite i det. Så man inte röstar helt åt helvete liksom.

I will not forget, I hope we don't forget

Yellowcard vet hur man får mig på bra humör. Den nya akustiska versionen av One year, Six months är så undebart bra att man blir tårögd och får gåshud. Jag har längtat efter en låt med piano utav dem och denna blev helt perfekt. Och dessutom så har jag aldrig lyssnat så mycket på Ocean Avenue (skivan). Om det är någon skiva som jag tycker är mindre bra utav dem så är det den. Men nu, nu jävlar! Och att prata lite med Sean på twitter gör mig alltid glad.

På tal om twitter. Igår, jag trodde jag skulle dö utav skratt. Ryan köpte en app bara så att han kunde bevisa att han inte passar i skägg. Caroline sa att vi aldrig sett honom med skägg så vi kan ju inte veta om han passar i det eller inte. Och vi kan nu konstatera att det gör han inte. Hahaha! Tur det, för tydligen så är hans skäggväxt icke existerande. Så nu vet ni det!
 
 

RSS 2.0