Jag är sjuk men jag är glad ändå. Inser hur dumt det låter men det är sant. Mamma och pappa hämtade mig hemma hos Bea vid två och när vi kör in i Osby hör jag introt till Yellowcards for you and your denial på radion. Först tror jag att jag drömmer men sen hör jag Ryans röst och skriker högt. Det var fint. Det gjorde min dag kan jag lätt påstå. Även fast klockan bara är lite efter fyra.