I will not forget, I hope we don't forget

Yellowcard vet hur man får mig på bra humör. Den nya akustiska versionen av One year, Six months är så undebart bra att man blir tårögd och får gåshud. Jag har längtat efter en låt med piano utav dem och denna blev helt perfekt. Och dessutom så har jag aldrig lyssnat så mycket på Ocean Avenue (skivan). Om det är någon skiva som jag tycker är mindre bra utav dem så är det den. Men nu, nu jävlar! Och att prata lite med Sean på twitter gör mig alltid glad.

På tal om twitter. Igår, jag trodde jag skulle dö utav skratt. Ryan köpte en app bara så att han kunde bevisa att han inte passar i skägg. Caroline sa att vi aldrig sett honom med skägg så vi kan ju inte veta om han passar i det eller inte. Och vi kan nu konstatera att det gör han inte. Hahaha! Tur det, för tydligen så är hans skäggväxt icke existerande. Så nu vet ni det!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0