We can't pretend we're having a good time

Idag var ingen bra dag. Riktigt jävla usel faktiskt! Jag var på jättebra humör igår när jag gick och la mig men idag gick det helt åt pipsvängen. Inget blev som jag ville och stressen bara växte och växte. Var på gränsen till tårar när jag satt på bussen hem fyra timmar tidigare än vanligt. Anlednigen till att jag åkte hem tidigare var just stressen och paniken som sakta men säkert blev värre och värre under de få timmar jag var i skolan. Om jag var stressad och panikslagen i söndags när jag gick till sängs så är jag en miljon gånger mer stressad nu. Kan knappt tänka så stressad jag är. Jag hade planerat att jag skulle ta det relativt lugnt idag och spela lite piano i lugn och ro. Så fel man kan ha. Kommer nog inte få mycket sömn inatt heller. Har inte sovit normalt på säkert två månader snart. Kan säga att det börjar bli lite jobbigt. Jag vill sova, men det går bara inte. Det är helt omöjligt. Känner en liten lättnad över att projektrapporten är klar men det är fortfarande mycket kvar tills jag kan slappna av. Jag längtar tills jag kan slappna av. Jag längtar tills då jag kan sova igen. Just nu känns det långt borta, men ändå så nära. För nära.

Waking up at 6m
One blink and I might fall again
To the floor and fade away
Someone there please take my hand
I wanna smell the air again
No demands I'm just hopefull
Frustrated, I'm jaded, I can't do anything at all
it seems like everything just repeating itself

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0